John Abel Vester 1920-2001
John föddes 29 december 1920 i Ore socken i Dalarna, av föräldrarna Josef Petrus Vester och Hildur Astrid Thunberg*. Johns äldre syskon var Sven Erik, Karin Ragnhild och Knut Arvid. I SCB:s utdrag av födelseboken för tiden skrivs John först som "ej namngivet gossebarn". Senare skrivs namnet in, dock med något slarvig handstil. De som sedan för Ancestrys räkning transkriberat SCB-utdraget har fört in honom som John Karl. Detta är felaktigt vilket jag påtalat för Ancestry men fortfarande har de ej ändrat.
I församlingsboken 1911-1920 finner man familjen under Arvet nr 11, på sidan 117. Där finns antecknat att fadern Josef inte är döpt, ej heller är John det. De övriga barnen har ej någon anteckning om dop. I församlingsboken kan vi också se hur familjen, före Johns födelse har flyttat runt en hel del. Alla fyra barnen är födda på olika orter. Till Arvet kommer de den 23 december 1920, inflyttade från Hög i Gävleborg, endast en vecka före min farfar Johns födelse.
I församlingsboken 1930 finns de kvar, men med anteckningen om att fadern Josef Petrus Vester är på hospital. Här finns också anteckningen att Josef och John är baptister och det är förklaringen till att de ej är döpta. Men varför de äldre syskonen Sven, Karin och Knut ej står som odöpta förtäljer icke historien.
På 1900-talet är det dåligt med kyrkböcker så efter 1930 har jag inte kunnat följa personerna. Men vad som är känt är att John gifte sig med min farmor Astrid Margareta Jonsson från Södermanland, och att de fick sju barn som föddes i köket hemma i Arvet.
John avled 11 december 2001. John var min snälla tjocka farfar och jag minns honom med sina blå hängselbyxor drickandes kaffe på bit, med riktigt grädde i kaffet. Han var en farfar som alltid ville skoja med sina barnbarn och få dem att skratta. När jag var liten fick vi honung och fläsk ifrån farfar. Han hade bikupor och grisar. Tidigare hade han haft en hel bondgård, med kor och höns också, men det har jag väldigt diffusa minnen av. Det jag minns är honungen och att vi fick julskinka varje år som inte var rosa, utan grå som vilken fläskstek som helst. Och den var mycket godare än köpeskinkan. Ett år hade han en gris som hette Julskinka och en som hette Påskskinka. På äldre dagar hade han ont i sina knän, men körde bil gjorde han så han kom ibland och hälsade på oss. Andra minnen från farfar är stranden vid Oresjön där vi brukade bada när vi var i Arvet och hälsade på. Man gick över åkern ner till sjön, där fanns mycket vass. Hade man tur kunde man hitta "träpengar" på sjöbottnen. Runda små bitar av trä från den tiden när man forslade timmer på sjön.
*Hans Löbel är en släktforskare som jag funnit på internet. Han har forskat mycket i Ore. Länken till Hildurs anor ovan går till Hans Löbels webbsida där han lagt ut sin forskning.
I församlingsboken 1911-1920 finner man familjen under Arvet nr 11, på sidan 117. Där finns antecknat att fadern Josef inte är döpt, ej heller är John det. De övriga barnen har ej någon anteckning om dop. I församlingsboken kan vi också se hur familjen, före Johns födelse har flyttat runt en hel del. Alla fyra barnen är födda på olika orter. Till Arvet kommer de den 23 december 1920, inflyttade från Hög i Gävleborg, endast en vecka före min farfar Johns födelse.
I församlingsboken 1930 finns de kvar, men med anteckningen om att fadern Josef Petrus Vester är på hospital. Här finns också anteckningen att Josef och John är baptister och det är förklaringen till att de ej är döpta. Men varför de äldre syskonen Sven, Karin och Knut ej står som odöpta förtäljer icke historien.
På 1900-talet är det dåligt med kyrkböcker så efter 1930 har jag inte kunnat följa personerna. Men vad som är känt är att John gifte sig med min farmor Astrid Margareta Jonsson från Södermanland, och att de fick sju barn som föddes i köket hemma i Arvet.
John avled 11 december 2001. John var min snälla tjocka farfar och jag minns honom med sina blå hängselbyxor drickandes kaffe på bit, med riktigt grädde i kaffet. Han var en farfar som alltid ville skoja med sina barnbarn och få dem att skratta. När jag var liten fick vi honung och fläsk ifrån farfar. Han hade bikupor och grisar. Tidigare hade han haft en hel bondgård, med kor och höns också, men det har jag väldigt diffusa minnen av. Det jag minns är honungen och att vi fick julskinka varje år som inte var rosa, utan grå som vilken fläskstek som helst. Och den var mycket godare än köpeskinkan. Ett år hade han en gris som hette Julskinka och en som hette Påskskinka. På äldre dagar hade han ont i sina knän, men körde bil gjorde han så han kom ibland och hälsade på oss. Andra minnen från farfar är stranden vid Oresjön där vi brukade bada när vi var i Arvet och hälsade på. Man gick över åkern ner till sjön, där fanns mycket vass. Hade man tur kunde man hitta "träpengar" på sjöbottnen. Runda små bitar av trä från den tiden när man forslade timmer på sjön.
*Hans Löbel är en släktforskare som jag funnit på internet. Han har forskat mycket i Ore. Länken till Hildurs anor ovan går till Hans Löbels webbsida där han lagt ut sin forskning.